Samsung U800 Soul b

Efter 3 år med en Motorola V360 blev det dags för mobilbyte. Valet föll på den stilrena Samsung U800 Soul b eftersom den gav mycket för pengarna och endast 1890kr stod det på prislappen.

Jag hade hört att mobilen skulle ha vissa fördröjningar, men det är inget jag har märkt av ännu. Det är ganska lätt att lära sig menyer och var man hittar de olika funktionerna.

När det gäller datauppkopplingen blev jag mycket nöjd. U800 turbo-3g med 3,6 Mbit/s och edge, så det blir inga långa väntetider. Webbläsaren från Netfront är dock en relativt tråkig historia, den saknar till exempel pekare och horisontell visning.

U800 är utrustade med en 3 megapixelkamera. Som alla vet är inte megapixlar allt men U800 tar vara på dem på ett bra sätt även om den saknar autofokus. Det är väl bara bilderna i mörker som blir lite halvtaskiga men hur många mobiler levererar där?

U800 levereas med hörlurar av in-eartyp och levererar ljud med riktigt bra kvalitet. Det går också att använda egna lurar genom att koppla dem till standardkontakten på headsetsladden.


Än så länge är jag väldigt nöjd med Samsung U800, den har inga direkta svagheter utan det är kvalitét rakt igenom.

Ägandeform

Vet inte hur fantastiskt detta resultat egentligen är, men jag känner ingen som har högre rekord än detta. Kanske säger det mer om hur många jag känner än hur bra jag är. Kenzo kan iaf slänga sig i väggen.

Då var det Jul igen

Den senaste tiden har vi alla sprungit runt som galningar och letat julklappar, julgran, julmat. julpynt och allt annat som vi tycker hör till julen. Jag undrar vem det var som kom på det tramset egentligen, inte var det Jesus i alla fall. Kanske var det någon släkting som kom på att; ja, vi måste fira vår släkting Jesus födelse med att ha en Julgran. Nee jag tror nog inte det var så. Men rätta mig gärna om jag har fel.

Egentligen är det väl inte heller Jesu födelse vi firar, utan det faktum att vi nu går mot ljusare tider. Jag menar inte lyckligare och gladare tider utan faktiskt ljusare. Dagarna kommer återigen bli längre och längre. Detta har folk i alla tider firat och det var väl inte så konstigt att kristendomen,någon gång på 300-talet, valde att sätta sin viktigaste högtid här. Jesus föddes troligen någon gång på sommarhalvåret och enligt bibeln så beskrivs det att högtidlighålla födelsedagar är något som hedningar gör, så det är ju lite intressant att julen blev minneshögtiden av Jesus födelsedag. Det var nog de kristna romarna som ville göra om sina romerska högtider till kristna högtider för att möjliggöra en större spridning i landet.

Vad vill jag säga med det här? Egentligen ingenting, men kanske var min ursprungliga tanke att visa att alla religioner bygger på en föregående.

Second Life

För ett par dagar sedan visades ett program om Second Life på TV. Det handlade, som många redan känner till, om att Sverige hade byggt en virtuell ambassad där och att det tydligen skall vara väl investerade pengar. Många minns nog också nyheten om att självaste Carl Bildt (omg!) skulle inviga denna ambassad. Sverige skulle ta steget ut i cyberrymden. Ett litet steg för Bildt, men ett banbrytande stort steg för Sverige, typ.

För er som inte redan kände till detta så är Second Life ett världsomfattande online-community där man skapar sin egen avatar och kan sen gå runt i en virtuell värld. Det som skiljer detta spel från många andra är att det är användarna själva som bygger upp denna värld. Med andra ord en dröm för entrepenörer och dylika som faktiskt kan tjäna riktiga pengar; pengarna som används i spelet (second life dollar) kan nämligen omvandlas till riktiga pengar och vice versa. Om man inte är ute efter att tjäna storkovan på texturer och polygoner så fungerar spelet utmärkt till att socialicera, ungefär 2 miljoner människor lever ett andra liv här. Det är även allt fler företag som håller möten här och vissa skolor har börjat med kurser på distans via Second Life. Självklart var vi tvungna att ta reda på varför detta har blivit så oerhört populärt, även bland mainstreamanvändarna och inte bara datornördar.

Första steget mot ett andra liv var att välja namn och utseende. Vi skapade två karaktärer, Walter Lamilton och 5180 Sparta. Om ni tycker att "efternamnen" låter aviga så är ni inte ensamma, men man var helt enkelt tvungen att välja ett fördefinierat "efternamn". Direkt efter att ha kommit in i spelet så kände vi att det var svårt att hitta. Vi befann oss alltså på en helt random ö mitt ute i ingenstans. Var skulle man gå? Vad kunde man göra? HUR?
Efter att ha traskat runt lite på startön så bestämde vi oss för att ta oss till det fantastiska House of Sweden (Sveriges Ambassad), men att klura ut hur man skulle ta sig dit var inte helt lätt. Vi behövde alltså lite vägledning, detta såg vi i form av en människa sittandes på en bänk. Vi gick således fram och frågade hur vi kunde ta oss härifrån. Efter en snabb genomgång så var vi redo att teleportera bort oss, men vad händer då? Jo, han vi just frågat om hjälp ber oss att hjälpa honom, han vill att vi ska låta honom suga vårt blod! Det är en vampyr vi har frågat!!? Men självklart låter vi honom göra det och vi kan då välja huruvida vi också vill bli vampyrer eller inte. Vi valde nej, varvid vi teleporterade oss iväg till vårt resmål.

Väl på House of Sweden händer det inte så mycket, det ligger helt öde och folktomt. Besvikna började vi åka på en upptäcktsfärd genom denna värld. Second life består trots allt av tusentals olika platser så det var verkligen en djungel man gav sig in i. Efter besök på olika strippklubbar, shoppingcentrum och en fotbollsplan så bestämmer vi oss för att åka till House of Sweden återigen. Där besökte vi dess cafeteria, komplett med buffebord och juice (hur typiskt svenskt är juice?). Här fann vi också det enskilt största nöjet på hela vår resa: Man kan fästa saker och ting på olika kropssdelar! En tallrik gravad lax på höften? varför inte. En pepparkaka vid munnen? absolut! Det kändes dock både meningslöst och trist att man inte kunde äta dessa maträtter på riktigt och ärligt talat så kändes hela funktionen just trist och onödig...
Hela resan i det "andra livet" avslutades med att besöka en bastu och "basta" lite. Där kunde man verkligen känna hur ens virtuella själv blev varmare... Iförd bastuhanddukar satt vi där, med mat överallt på kroppen, och njöt av livets ljuva stunder i den svenska skärgården.

Nä, Second Life var verkligen en megastor besvikelse. Kontrollen känns styltig och oresponsiv, kameran är svår att kontrollera och jobbigast av allt, världen laddas alldeles för långsamt. Det tar evigheters evigheter (med den digitala tidsålderns definition av evighet) för texturerna att visas och innan dess går man överallt in i osynliga väggar. Att hålla koll på alla funktioner och var dem ligger är omständigt och jobbigt, speciellt för nybörjare. Dessutom är grafiken utomordentligt ful.

Kanske måste man spela denna mardröm lite mer för att förstå och uppskatta dess karaktär och i så fall återkommer vi med fler tankar. Just nu tycker vi däremot att detta är SKIT. Hur denna skräpprodukt har rönt så stora framgångar förblir ett mysterium för oss.

Betyg: 2 av 10